Om Schedvins kommentarer

Jessica Schedvin har på sin blogg kommenterat mitt förra blogginlägg om Schedvinaffären och det är rimligt att jag bemöter hennes kommentar.

Schedvin påstår att jag ser henne som delaktig i en pseudohumanistisk konspiration. Det är naturligtvis en halmgubbe. Vad jag faktiskt skrivit är att Schedvins utspel om Humanisterna lutar åt det konspirationsteoretiska hållet. Dolda maktstrukturer, subtil härskarteknik och ett manifest gubbvälde som visserligen inte syns men ändå finns där bakom en lömsk fasad av öppenhet. Det är den bilden av Humanisterna jag anser att Schedvin försöker måla upp. Om man läser vad jag faktiskt skrivit borde det framstå ganska tydligt. Dock inte för Schedvin.

Det är förvisso sant att det finns en liten klick personer som drivs av ett illa dolt agg mot framför allt Humanisternas styrelse men att de personerna backar upp allt Schedvin säger, vad hon än säger, gör inte Schedvin till delaktig i en konspiration. Det jag menar är att Schedvins utspel är konspirationsteoretiska.

Schedvin menar vidare att det är en försvarmekanism att jag kommit till slutsatsen att det inte är sexuella trakasserier som ligger bakom hennes avgång. Min redogörelse för varför jag kommit till den slutsatsen sveps undan i ett enda, lättjefullt drag. Det är naturligvis bekvämt men bringar ingen ytterligare klarhet i situationen. Schedvin menar att man måste se problemet med sexuella trakasserier för att det ska finnas men man kan lika gärna hävda att om vi låtsas att problemet finns kan andra få för sig att det faktiskt finns. Det är den konstruktivistiska föreställningen jag misstänker att Schedvin hoppas på.

Sedan försöker Schedvin ställa sin egen definition av humanism mot Stephen Laws, vilken jag citerade, och menar att vi i Sverige ska utforma vår egen humanism, oberoende av engelsmän och amerikaner. Problemet är bara att mitt citat av Laws speglar en global insikt om definitionsproblematiken runt begreppet ”humanism”. Det handlar inte om Schedvins definition eller Laws definition, utan om hur en enad global humanistisk rörelse har definierat sina grundläggande värderingar. Konsekvensen av det Schedvin förespråkar är att svenska humanister idémässigt ska lämna den globala humanistiska rörelsen. Kommer hon snart förespråka att Unga Liberaler ska sluta vara liberaler eftersom det finns människor som inte är liberaler, varför promoveringen av liberala värderingar kan väcka anstöt och göra folk upprörda? Schedvin verkar inte vara kapabel att föra sitt resonemang så långt.

Och visst är det anmärkningsvärt att en ordförande för Unga Humanister väljer den kristna dagstidningen Dagen för sina upprepade attacker mot Humanisterna. Att det skulle vara någon slags standard i rörelsen säger kanske något om vilken syn Schedvin har på sin egen roll men det är en mycket futtig ursäkt, för den tydliga strategi hon haft, att hävda att hon följer någon slags norm.

När Schedvin så kommenterar vad hon uttryckt i ett brev till flera ledande medlemmar i Republikanska föreningen tangerar hon rimligen något slags rekord i efterkonstruktion. Jag citerade följande text som Schedvin skickade i ett brev:

Jag har tidigare varit engagerad i förbundet Humanisterna och där är det mycket som inte fungerar som det bör. De har fått en image som jag inte önskar någon, de har ett totalitärt styre där förbundsstyrelsen styr med järnhand och de låter inte medlemmarna (alla föreningars hjärta) komma till tals. Speciellt ett rykte är svårt och krävande att tvätta bort.

Inom en snar framtid kommer Humanisterna att dö ut.

I en kommentar till mitt förra blogginlägg menar Schedvin att denna text refererar till en tidigare mailkonversation och ett tidigare samtal med berörda och om man känner till dessa tidigare korrespondenser betyder det Schedvin skrivit något helt annat än vad hon faktiskt skrivit. Hon länkar också till ett tidigare, eget blogginlägg där hon förklarar sig:

Det är taget ur helt sitt sammanhang och är menat som ett skämt, eftersom det är allmänt känt att medelåldern i Humanisterna i alla fall är lite högre än mina 20 år Jag tror och hoppas självfallet inte att Humanisterna kommer att dö ut snart.

Här menar Schedvin att det har varit menat som ett skämt och har att göra med den höga medelåldern i Humanisterna – den död hon förutspår åt Humanisterna skulle alltså bero på ”naturlig avgång”. Men för tydlighetens skull återger jag här hela lydelsen av den text Schedvin skrev i sitt brev:

Hej!

Jag vill bara förtydliga att mina personliga åsikter i frågan som tidigare har diskuterats skiljer sig från Unga Republikaners linje. Jag som skeptiker (och även medstartare av Föreningen Unga Skeptiker, även kallad FUSk) förhåller mig skeptisk till den information angående en examen som uppkom längre ner i denna konversation. Eftersom vi alla är skeptiker (går gärna med i FUSk, www.unghum.se) till monarkin och odemokratiska styrningssystem så hoppas jag att frågan är under noggrann utredning för att få klarhet i vad som gäller.

/…/
(Tidigare citerat avsnitt)
/…/

Jag har själv sett att Republikanska Föreningen har liknande tendenser, speciellt i förhållande till Unga Republikaner då det bland annat har varit svårt att få en kontaktperson från förbundsstyrelsen och jag känner att jag inte har fått det stöd som vi nu i början behöver. Detta är min personliga åsikt.

Jag hoppas att Humanisternas kommande öde inte kommer att drabba Republikanska Föreningen.

Med vänlig hälsning,
Jessica Schedvin

Enligt detta brev, och Schedvins påstådda erfarenheter, ska Humanisternas nära förestående död inte alls bero på ”naturlig avgång”, utan att inget fungerar som det ska, att förbundsstyrelsen styr med järnhand och att medlemmarna inte har något att säga till om. Att i efterhand, när man tagits med fingrarna i syltburken, försöka hänvisa betydelsen av det man skrivit till någon diffus förförståelse bland mottagarna som omintetgör vad Schedvin faktiskt skrivit, eller att allt skulle vara frågan om ett skämt, är en snudd på horribel efterkonstruktion.

Till yttermera visso är det några av mottagarna av Schedvins brev som inte alls känner till någon tidigare korrespondens eller diskussion som på något sätt skulle förklara bort eller ändra betydelsen av det Schedvin skrivit. Hennes förklaring faller därmed helt platt och det är märkligt att den inte gjorde det redan i mars 2011 när hon började sitt fabulerande kring detta brev. Då kanske Schedvinaffären aldrig hade sett dagens ljus.

Schedvin försöker vidare sidsteppa det faktum att hennes ordförandeskap varit starkt kritiserat. Det är dessvärre inget jag hittat på utan något som konstaterats av de som haft någon insyn i styrelsearbetet i Unga Humanister. Hon knåpar också ihop nya halmgubbar när hon menar att jag ifrågasatt att nya medlemmar vill strömma till Unga Humanister om man kritiserar moderförbundet. Det var inte det jag skrev. Jag gjorde det ganska självklara antagandet att de som blir medlemmar i Unga Humanister förmodar att ungdomsförbundet inte har en ideologi som är väsensskild från moderförbundets. Men det är lite grann av Schedvins taktik: att hitta på saker jag inte skrivit och sedan argumentera mot dessa.

Schedvin vill också sprida ansvaret för kritiken mot Humanisterna för deras anmälan av Seglora tankesmedja till domkapitlet – den artikeln skrev hon inte som privatperson och hon hade för övrigt en hel styrelse med sig, menar hon. Jag tror inte att någon ifrågasätter att Schedvin gör sina utspel som ordförande för det ena eller det andra, i det här fallet för Unga Humanister.  Huruvida hon skrivit som privatperson eller förtroendevald är i sammanhanget irrelevant – det är Schedvin som skrivit texten. När man läser Schedvins dåvarande blogg lyser en medansvarig styrelse med sin frånvaro: ”Igår skrev jag en debattartikel i Dagen” och ”Jag påstår följande” heter det i stället. Antingen försöker hon nu fördela ett ansvar som hon då hade själv, eller också försökte hon då ta credit för något som i själva verket var en styrelseinsats. Båda alternativen är lika tveksamma.

Glädjande nog bekräftar Schedvin att de sexuella trakasserierna hon utsatts för av X var av sådan karaktär att hon själv ansåg att saken kunde redas ut genom samtal och medling. Hon hade således inte några reservationer gällande att fortsätta arbeta i en styrelse där X ingick. I stället var det andra som ansåg att situationen var ohållbar. Hon är dock lite undflyende när hon menar att det var situationen som ledde till att två styrelsemedlemmar avgick. I själva verket avgick de på grund av Schedvins sätt att hantera situationen. Man får förmoda att ett av skälen var att Schedvin använde den uppkomna situationen till att lägga munkavle på X, som framgent inte skulle få kritisera henne öppet – något Schedvin nu inte vill kännas vid. Det är förståeligt, jag skulle också skämmas över något sådant.

Schedvin vill inte gå in på personer, utan talar hellre om strukturer i organisationer. Det är naturligtvis en rökridå. Hon har blivit utsatt för en sliskig chattare som förefaller att vara medlem i Humanisterna och påstår att hon utsatts för sexuella trakasserier av en medlem i Unga Humanisters styrelse. Att det skulle utgöra strukturella problem i dessa organisationer är en halmgubbe av enorma proportioner. Schedvin gör en höna av en fjäder.

Dessvärre är det det som präglar Schedvins senaste kommentar. Halmgubbar, efterkonstruktioner och rökridåer. Det är vad Schedvin har att erbjuda i stället för förklaringar.

Dagen innan Schedvin anklagar X för sexuella trakasserier redogör hon i en annan för Schedvinaffären relevant chatkonversation för hur hon ska hämnas på X så att han försvinner ut ur Unga Humanister. Det ska bli mycket intressant att se vilken efterkonstruktion hon presenterar när den chatkonversationen tas fram ur gömmorna.